Vörå Pensionärsklubb

VÖRÅ KRIGSSKOLA 1918

13.03.2018 kl. 13:45
För 100 år sedan just denhär tiden på året sjöd det av aktivitet i Vörå centrum.

VÖRÅ KRIGSSKOLA 1918 - en ärorik del av Vörås historia

För 100 år sedan just den här tiden på året sjöd det av aktivitet i Vörå centrum. 

 

Invigning av kopia på skolans fana vid 100-års- jubileet 26.1.2018. Design Jorma Gallén-Kallela.
På bilden Peter Rex och Torbjörn Ehrman.      Foto: Margareta Ehrman

 

 

Vörå Krigsskola hade startat i slutet av januari och ynglingar från hela landet exercerade på Vörsåkern nedanför UF-lokalen och på Gallkullåkern öster om bönehuset. Skjutövningar med Maxim kulsprutor skedde mot åbranten tvärsöver ån från kulturhusets tomt. Vanliga gevärsövningar försiggick vid Baggberget nedanför nuvarande skidbacken. Den ryska förläggningen omfattande cirka 70 man fanns endast 15 km norrut. Lokalbefolkningen beskådade misstroget de främmande ynglingarnas förehavanden och en del Vöråbor tog för säkerhets skull och ut sina pengar från banken.

Bakgrund
I slutet av år 1917 stod det klart att ett krig i Finland var nära förestående. Finland hade visserligen med Rysslands godkännande förklarat sig självständigt 6.12.1917, men de ryska soldaterna, som befann sig i Finland, visade inga tecken på att avlägsna sig. I stället började de samarbeta med de röda garden, som delvis uppstod som en följd av Lenins maktövertagande. Mord och andra våldsdåd följde och skyddskårer eller brandkårer, som de först kallades, bildades under sommaren och hösten 1917 för att värna om den egna kommunens trygghet. Vapen var det stor brist på, men den situationen hade i viss mån lättat i denna trakt i och med vapnen från Equity i oktober 1917. Störst var dock bristen på utbildade militära ledare. De flesta unga män hade nämligen vägrat inträda i ryska armén under ofärdsåren och bojkottat de ryska uppbåden de senaste årtiondena. Jägarna, som skolats till officerare, befann sig ännu i Tyskland.

Vindala krigsskola snabbutbildar officerare
Aktiva Kommittén (A.K.) i Helsingfors med ekonomiskt stöd från Militära kommittén (M.K.) startade i hemlighet under julen 1917 en krigsskola i Vindala (Vimpeli) för utbildning av främst plutonchefer (officerare) för Skyddskårerna. Utbildningen riktade sig främst till elever i gymnasiernas högsta klasser och studenter. Som lärare fungerade några jägare, som i hemlighet kommit till Finland i december. Som chef och teorilärare fungerade generalmajor Paul von Gerich, som fått sin utbildning i Ryssland precis som Mannerheim. Jägarna Aarne Sihvo och Juho Heiskanen var skolans kompanichefer. Skolan utbildade ca 200 ungdomar i två kompanier under tiden 26.12.1917 - 13.1.1918.

Vörå Krigsskola ger underofficersutbildning
Vindala skolans utbildning upplevdes så lyckad att Vindala eleven Sven Donner begav sig till Helsingfors för att hos Militära Kommittén utverka medel för en ny kurs. M.K. ställde sig positiv och gav Vindala skolans adjutant med. stud. Axel Bergman uppdraget att organisera en ny skola.

Som placeringsort sökte man en kommun

  • med möjligheter att inkvartera elever
  • tillräckligt med livsmedel och hästar
  • med goda förbindelser och tillräckligt nära järnvägen
  • var tillräckligt ”vit” och inte hade större ryska garnisoner i närheten.

Lappo var först påtänkt, men där fanns för mycket ryssar. Aktivisten magister Thure Svedlin från Munsala och Axel Bergman från Vasa kände väl till Vörå och enligt uppgifter var Vörå deras förslag. Efter ett nattligt besök hos Vörås kommunalnämndsordförande Johannes Miemois kallades han och andelshandelsföreståndare Johannes Hallvar, också chef för folkförsörjningsnämnden, till Vasa. Placeringsorten blev Vörå.
   Skolan skulle utbilda gruppchefer (underofficerare) för skyddskårstrupperna, som vid samma tid förklarades som Finlands officiella armé och general C G E Mannerheim, nyss hemkommen från revolutionen i Ryssland, blev dess befälhavare.
   Skolan skulle starta 26 januari 1918. ”Pass” med beteckningen S 1 skickades ut till skyddskårerna runt om i landet med uppmaningen att sända några av sina bästa män. Men ryktet hade föregått passen så att redan 20:e januari stod ca 150 savolaxare på Tervajoki station och frågade om vägen till Vörå.

 

 

Maskingevärsövning . Ledare jägare A Rosenholm med kikaren t.v. Banden runt vänster ärm är Vöråskolans. Fotot ur M Ehrmans fotosamling


Skolan fick alltså en rivstart och Aarne Sihvo, kompanichef i Vindala, var påtänkt som Vöråskolans chef, men blev kallad till Karelen där kriget bröt ut först. Jägarlöjtnant Bertel Petrelius (Perttu Pertamo) for också med Sihvo till Karelen men under en tågresa bad Sihvo bad Petrelius ta över ledarskapet för skolan. Redan tidigare fanns jägarna Albert Rosenholm, Ivar Hasselblatt och Kaarlo Viljanen i Vörå. Dessutom fortsatte en hel del elever och lärare från Vindala som instruktörer i Vörå. Jägarkapten Juho Heiskanen blev skolans chef den 18 februari, men han befann sig mest ute på olika krigs uppdrag medan Petrelius fanns i Vörå.

Vörå Krigsskola  - i frihetskriget
Mannerheim beslöt att ryssarna i Österbotten skulle avväpnas av skyddskårerna redan natten mellan den 27 och 28 januari. Han hade sitt högkvarter sedan en tid i Nikolaistad. Senaten flyttade också dit och Vasanamnet togs i bruk igen och Vasa fungerade nu som Finlands huvudstad sedan de röda tagit makten i södra Finland.
   Mannerheim reste från Vasa med släde via Petsmo och Maxmo och kom inkognito till Vörå den 27 januari för att inspektera skolan inför utryckningen. Krigsskolan kommenderades till Ylistaro för att avväpna en ganska stor ryssförläggning där tillsammans med Lappo och Ylistaro skyddskårer. När de farit vandrade den för Vöråborna obekanta Mannerheim längs landsvägen i Vörå centrum och betraktade skyddskåristerna, som ställde upp för utryckning till Vasa. Han uppmanade dem att spara på ammunitionen. Herman Kamis sade då åt sonen Eric Kamis: Va e dee ska no va fyr ein! Nain sko mått frååg va andee jä jär!  (Vad är det där för en? Nån borde fråga vad han gör här)
   Mannerheim for sedan i väg till Ylihärmä, där han tillfälligt förlade sitt högkvarter. Vid avresan lämnade han stabsmedlemmen Walter Holmberg i Vörå som förbindelseofficer.
   Elevantalet i Vörå var vid det här laget endast ca 450 fördelade på 3 kompanier, av vilka 2. kompaniet var svensktalande, samt dessutom ett maskingevärskompani under ledning av Albert Rosenholm (Lauri Grahn under kriget).

 

Inskjutning av gevär vid Koskeby UF. Fotot ur M Ehrmans fotosamling

 

 

Efter endast några dagars skolning blev det alltså utryckning. En del elever hann bara provskjuta sitt gevär österom Grannasberget innan det bar iväg. Vöråbönderna ställde upp med mer än 100 hästskjutsar till Ylistaro. Efter avväpningen av ryssarna i Ylistaro bar det av till Ilmajoki och Kristinestad för en del under Viljanens ledning. De övriga for tillsammans med Vasa Skyddskår norrut till Uleåborg med Petrelius och Grahn. Efter någon vecka kom Uleåborgstruppen tillbaka till Vörå och ytterligare några veckor senare kom resten.
   Nu följde en lugnare tid från 19.2 till 10.3 med enbart utbildning. Nya elever strömmade till hela tiden och de ”gamla” från första till tredje kompaniet skickades till fronten eller hemorten som utbildare. Vid denhär tiden blev Vörå krigsskolas 4. kompani (Viljanens) filmat och avsnitt från exercisen finns på nätet. Inför Tammerfors offensiven i mitten av mars sändes hela skolan ut som Vörå Bataljon under Heiskanens ledning med Petrelius som adjutant. Endast nionde kompaniet, som till stor del bestod av Nystadskåren och som anlänt sist till Vörå via Sverige, blev kvar ännu en tid för skolning, men också de var med i Tammerfors.
   Från början var skolan planerad för 240 elever och tre veckor, men det blev ca 1400 elever (1600 enligt Vasabladet 1918) och 13 veckor. Skolan avslutades i Vörå den 12 april efter Tammerfors intagning, då Mannerheim upplöste krigsskolan, befordrade eleverna till underofficerare och skickade dem hem till sina egna förband. Mannerheim kallade i sitt tal på Iidesjärvis is Vörå bataljonen för Vörå Gardet (Vöyrin Kaarti) och eleverna för Vörå Pojkar (Vöyrin Pojat) - namn som fortfarande används.

Fortsatt underofficersutbildning
En liten grupp av Vöråeleverna kommenderades i slutet av kriget till officersutbildning i S:t Mickel, dit också Mannerheim förlade sitt högkvarter en kort tid. Skolan fortsatte sedan som Vöråskolan II i Helsingfors i Georgsgatans flickskola från 25.5? till 28.6. 1918 med Bertel Petrelius som chef och ca 500 elever Därefter fortsatte underofficersutbildningen först i Sordavala, sedan Viborg (Markovilla) och slutligen i Villmanstrand, där en sal ännu heter Vöråsalen. Den senaste skolan som bär Vöråskolans traditioner heter Landsstridsskolan (Maasotakoulu). Där finns också Vöråsalen och Vöråskolans traditionsrum.
   Efter kriget visade Mannerheim österbottningarna sin uppskattning genom att i segerparaden i maj i Helsingfors låta Vasa Skyddskår (VSK) tåga först. Dessutom inrättade han inom Finlands Vita Garde Vasa, Lappo och Vörå Bataljoner. Namn som dock senare försvann i omorganiseringar, men i Helsingfors fanns en enhet som kallades Vörå Gardet åtminstone ända till 1939. Som Vörå Gardets hederskommendör bär Mannerheim skolans enda kursmärke i guld på bröstet ovanför alla andra hederstecken.
   Vörå gjorde en ärofull insats i frihetskriget och skolan är mycket känd på finskt håll. På svenskt håll håller den dock på att falla i glömska. Det tänker vi i Vörå Krigsskolas arbetsgruppar råda bot på genom att skriva en ny svensk- och finskspråkig historik över Vörå krigsskola, som förhoppningsvis kommer ut 2018. Som biprodukt har vi redan gett ett svenskspråkigt bildverk om frihetskampen ur lokalperspektiv: Frihetskampen 1918. Oidentifierade gruppbilder från denna tid finns i Vöråfotografen Erik Hägglunds fotoarkiv vid Österbottens traditionsarkiv i Vasa. De flesta eleverna avporträtterade sig hos honom, så om ni läsare har identifierade bilder, tar vi tacksamt emot information på adressen: margareta.ehrman@gmail.com eller tel. 050-5426729

Text: Margareta Ehrman, pensionerad språklärare som forskar i skolans historia

Källor:
Eino Leino: Vöyrin Sotakoulu. Haastatteluja ja historiikkia. Minerva (1918)
Väinö Seppä: Vöyrin Sotakoulu 1918 - Med elevmatrikel. Otava (1960)
Gunnar Strengell: Det Fria Finlands Förkämpar. Eget Förlag (1998)
Emil Helle: Ett opublicerat manuskript om skolan
Lokala berättelser och krigsdagböcker

FAKTA OM SKOLAN
Verksamhetstid: 26.1.-12.4.1918
Skolans planerare: Sven Donner, Axel Bergman, Thure Svedlin
Lokala organisatörer: Johannes Miemois, Johannes Hallvar, Jacob Tegengren
Staben: Första chef jägare Bertel Petrelius, Helsingfors och från 18.2. jägare Juho Heiskanen, Pielisensuu
Intendent: Jägare Ivar Hasselblatt, Vasa
Anskaffningschef: Johannes Hallvar, Vörå 
Skrivare: Jägare Viktor Granlund, Vasa

Sammanlagt 27 jägare fungerade som skolans ledare, kompanichefer och instruktörer

Kansli- och stabslokal: Mickel Ollus (skribentens morfars) lillstuga vid kommunalgården.

Föreläsningssal: Koskeby UF:s lokal

Elevantal: Ca 1400 (Alla finns inte bokförda)

Kompanier: 9 st samt 2 maskingevärskompanier

Utryckningar: 1) 27.1.-5.2. Ylistaro – Uleåborg

                      2) 27.1.-19.2. Ylistaro – Ilmajoki – Kristinestad – Filppula – Ruovesi

                       3) 10.3.-9.4. Vaskivesi – Ranta – Tyrkkö – Lahteenmäki – Kuru – Korkeamäk – Teisko – Sorila – Takahuhti – Pyynikki – Messukylä – Tammerfors

Samtidigt pågick dock hela tiden undervisningen i Vörå för nyanlända.

Inkvartering: I nästan alla gårdar i mellersta och södra Vörå. Som mest fanns på en gång i Vörå ca 750 elever mellan andra och tredje utryckningen.

Bespisning:  Matställen hos Nordbergs, i Koskeby UF:s lokal, Tingshuset i Mäkipää, Skolorna i Andkil och Rejpelt, bondgården vid gamla Framnäs apotek och hos
Hanna Grannas nedanför Grannasberget.
Officerarna åt i Föreningsbankens övre våning, där Jacob Tegengren bodde.

Vörå levererade under denna tid dubbelt mera mat till staten än hela Viborgs län.
”Lottor”      Chefshusmor – liksom i Vindala - var hushållslärare Katri Huldén. Hon blev kallad Finlands första Lotta och följde sina ”pojkar” ut i kriget i mars tillsammans med Mia Murkais och andra Vöråkvinnor.

”Industrier” för krigsskolan: Två bagerier, skomakeri, skrädderi, köttrökeri etc

Hästskjutsar: Under hela krigsskoletiden skötte bönderna skjutsningen av eleverna och skyddskåristerna till och från Tervajoki station (24 km). Vid den sista utryckningen med 300 hästar på en gång.
Militärt framgångsrika: Fem elever blev generaler: E A Estola (vet), Yrjö Hanste, Ilmari Karhu, Aaro Pajari, Arvo Saloranta, samt dessutom skolans chef jägaren Juho Heiskanen och jägaren och läraren Kaarlo Viljanen.
Berömda elever: Utrikesminister Eljas Erkko, bergsrådet Sven Fazer, konstnär Jorma Gallén-Kallela, Otavas VD Heikki Reenpää, prof Heikki Järnefelt, jurist Bruno Kivikoski, utr minister och ambassadör, m.fl.

Honnörsmarsch: Vöyrin Marssi (Vapauden marssi) Text: Eino Leino Musik: Leevi Madetoja

Hittills okänd marsch: Vörå Pojkarnas Marsch. Text och musik: Agnes Tschetschulin.

I arkiven finns dessutom krigsskoleleven Kaarlo Mikkolas Vöyrin valssi eli Kentälle jääneet

Film: På www.vapaussota.com under Filmit 1 finns levande bilder från 4. kompaniets exercis på snöiga fält i Vörå.

 

Margareta Ehrman